Åh Cosmos, min Cosmos

Jag fattar inte, inte alls, är han borta? För min hjärna säger det ibland och så hugger det till, men sen känns det som att han står ute i stallet som han alltid gjort. Så förvirrad.

Det är alltså nu man ska skriva ihop nått fint, så att alla förstår, så att ännu fler hör av sig med ledsna hälsningar. Jag tror att alla redan vet, faktiskt, för satan vad det sprider sig fort i hästvärlden. Från Östersund till Göteborg till Karlstad till mig innan Felicia ens hann höra av sig. Det är nästan lite läskigt...

Och även om alla redan vet, så..

Jag och min familj åkte till Karlstad under helgen för att köpa valp, men allt runt henne tar vi i ett annat inlägg. På söndag eftermiddag när vi kommit dit vi ska sova så ringer Tina. Hon frågar hur det är och jag börjar såklart prata om valpen och så. Då säger hon "så du vet inget??" Och jag får världens panik. Så berättar hon att det åskat jättemycket hemma. Jag blev så jävla rädd att det hänt Ketzhal nånting. När vi var där nere och inget kunde göra liksom. Sen sa hon det: blixten slog ner i Cosmos och han är död. Alltså, det där var det värsta samtalet jag fått i hela mitt liv. Trodde hon skojade men hon och Linnea grät verkligen. Så jäkla chockad blev jag. Allt bara rasade. Och inte var vi hemma och kunde åka dit heller, det händer alltid när man är borta.

Så smsade jag Felicia om att jag ville prata med henne och hon ringde upp direkt. Det hände när de precis skulle hämta in hästarna från hagen. De ropade på Cosmos och Ada. C tittar upp med sin busiga blick och spetsade öron, och just då kommer blixten och han dör på sekunden. Han hann inte känna något, utan det sista han såg var Felicia, men ändå hemskt sätt att dö på, eftersom det gick så fort. Tänk att gränsen mellan liv och död kan vara så liten, så skör.

Jag visste inte att blixten kunde slå ner i hästar på det sättet, har väl läst om något liknande nån gång men det har inte alls varit såhär nära mig liksom. Fast när det har åskat och jag o Felicia suttit uppe hos dem och myst så har vi ändå tänkt tanken. Men risken att det händer är ju så liten, och varför just honom? Varför min fina fina Cosmos, som hade framtiden för sig och var så livsglad? Hade han inte haft otur nog? Exakt ett år sedan, alltså förra mors dag, fick han ju koliken då han var nära att dö. Men blixten var liksom ute efter honom, det var av nån jävla oförståelig anledning meningen, fast det inte fanns nån mening alls. Vi har sagt att han kanske behövdes någon annanstans. Men egentligen känns det bara som han försvann.

Jag hade gjort allt för att få säga hejdå ordentligt till honom. Det som känns så konstigt. Jag såg honom 5min för en vecka sen, men innan det har jag inte sett honom på flera månader. Och så händer det här, jag som saknade honom redan innan. Allt bara tog slut när jag fick Ketzhal och jag ångrar det så mycket nu.. Ta hand om varandra och uppskatta era hästar varje dag för det kan vara över så fort.

Sen när vi kom hem från Karlstad igår åkte vi direkt ut till Dalborgs. Det var hemskt, så jävla hemskt. Jag hade ju pratat med massa människor i telefon och redan hört Felicias ord av vad som hänt, men plötsligt blev det så verkligt. Det bara grep tag i mig och jag förstod plötsligt att han finns inte längre. Han är borta Vera. Det känns så ofattbart men det är ändå så sant. Jag bara grät. Felicia grät och Cecilia grät, mamma grät. Alla minnen med Cosmos spelades upp inne i huvudet på mig. Men jag är ändå glad att jag inte var med när det hände, att det inte blev det sista minnet jag har av honom.

Och jag är så otroligt tacksam för alla bilder. Dom är så värdefulla och ska sparas i all evighet. Mitt sätt att gå vidare att skriva av mig, och det är därför jag har en blogg. Sen är alla så nyfikna på att läsa så det blir ju nån slags win-win situation mitt i alltihop. Jag kan tänka mig att vissa tycker att jag delar med mig lite väl mycket, men man ska göra det som känns bäst i en sån här situation. Han lever vidare någon annan stans, men finns alltid hos oss. Jag ska spara alla minnen som en bild, en som säger mer än tusen ord. Kärlek.

du skriver så tårarna bränner. Men du ska veta att ni är och alltid varit så fasligt fina tillsammans, och han kommer alltid att älska dig lika mycket som du älskar honom, oavsett vart han är.
Skickar massvis med tankekramar till dig!

Gud vad hemskt!! Den värsta mardrömmen för en hästmänniskor. Ty tusan, lider med dig! <3 kram

Åhh vad hemskt! Stackars dig ❤️

Men Gud så hemskt!! ❤️ kram

Världens största kram till dig <3

Men Gud vad hemskt, blixten tog en häst för en vän till mig förrförra året, så grymmt orättvist! tusen kramar till dig ❤️

Aldrig hört något liknande, tårarna rinner tillochmed på mig. Lider med dig, kram! <3

Fyfan! Usch så orättvist, det är så jävla hemskt när sånt händer!
Styrkekram till dig och de andra som stod hästen nära!

Åh, gråten i ögonen får man. Massa styrkekramar till dig och alla andra som känner hästen! <3 Det hugger inom mig när jag såg på ponnysanning att ni skulle ta in honom, spetsade öronen med busig blick sen kom blixten. Massa kramar <3 <3

Usch och fy :(
verkligen hjärtskärande inlägg, helt ofattbart det som hänt. Massor med styrkekramar <3

Fy, är nära till tårarna detta är ju det värsta som kan hända en hästtjej. Jag vet inte var jag läste det någon stans men någon stans var det jag läste det. Citat lyder såhär (eller de e kanske inget citat men du fattar jag kommer inte ihåg exat hur det lyder men men).

Han var för fin Gud kunde inte låta bli att ta tillbaks denna fina ängel.

Redan från första raden så började tårarna rinna på mig. Att något sånt händer är ju verkligen 1 på 1000, fy fan för att det var just finaste Cosmos. Styrkekramar till dig Vera!

Styrkekramar till dig Vera, tårarna rinner efter första meningen. Gud så hemskt! <3

Usch vad hemskt :( Jag vill nästan gråta själv :( Kram på dig <3

Det finns antagligen ingenting att göra för dig nu. Men jag vill bara att du ska veta att du kan höra av dig. Oavsett om vi inte känner varandra på det sättet vill jag bara att du ska veta att det finns folk som hjälper dig om det så behövs. Livet är orättvist och jag förstår att du känner dig tom. Kram! <3

ÅH. Det är så tråkigt att det var på detta sätt som det skulle sluta. Tänk att han skulle försvinna på ett så oförutsägbart sätt. Det är inte rättvist. Massor av kramar till dig Vera! <3

STORA styrkekramar till dig ❤️❤️❤️❤️❤️ Kram❤️❤️❤️

Kraaaaaam älskade vän! Livet är så orättvist så de bara skriker om det, men vem vet, han kanske behövdes någon annanstans? Han kanske gör någon liten tjej eller kille lycklig där han är nu oxå ♡
Puss på re kompis

Men usch vad hemskt. Massa styrker kramar från mig! <3

Styrkekramar <33

Nej vad hemskt! Massor av styrkekramar!

hemskt! Ta hand om er <3 <3 <3

hemskt! Ta hand om er <3 <3 <3

Usch vad hemskt! Massa kramar till dig!

Vad hemskt!!!

Usch usch vad hemskt, det hände några jag känner också, eller ja, dom jag lånade en häst av, alla deras arbetshästar dog när blixten slog ner i marken..
Massa kramar till dig, helt fruktansvärt.. :(

// Sanna

Shit, du skriver verkligen så att tårarna rinner, många stora styrkekramar till dig Vera <3

jag fattade inte vad som hade hänt men det lät overkligt det kändes som ett skämt först men sen kommer Felicia dagen efter på kalas och berättar det det var overkligt att FINA Cosmos hade dött och jag minns så väl när jag fick prova hoppa Cosmos med dig Vera han bockade men jag trillade inte av..... fint skrivet<3

Usch vilken fruktansvärd mardröm! :(