Idag tömkörde jag Ketzhal. Jag har inte tömkört på hela sommaren eftersom det inte vart så seriös ridning även om hon är fullt igång.

Jag hade glömt bort hur man gör, alltså verkligen, totalt. Och det är precis det jag har tänkt. Jag kände att jag kan inte börja igen efter sommaren och tömköra första gången utan att ha Madde med. Det var en jävla tur kan jag säga att jag tänkt så. 

Tror det är så med allt just nu, jag måste ha hjälp med att komma igång igen. Glömt bort hur man gör kanske var fel utryckt, men jag måste i alla fall komma in i det igen. Sen så är det faktiskt bara två veckor innan vi åker på meeting till sundsvall där det är både hopp och dressyr!

Jag började tömköra själv. Ketzhal studsade runt och hon o Dino triggade varandra. Jag fick inte tag på henne och det är just det som är problemet, hon springer ifrån mig och det gör hon även i ridningen. Jag har inte ridit för nån på länge och vet inte hur jag ska hantera det. När Madde var klar med Dino så började hon hjälpa mig. Jag kan inte så mycket om tömsättning heller egentligen, eller jag vet hur man kan sätta och vad det blir för resultat på ett ungefär men det är inte riktigt så att jag kopplar och sätter om själv utan att ha frågat först. Så vi satte om tömmarna och sen skulle hon komma loss och bli LUGN och VÄNTA. Jag vet ju vad det är som är felet egentligen men jag vet inte hur jag ska komma dit.

När jag tränar för någon tycker jag att det är bra när personen är ärlig, annars finns det liksom ingen vits. Madde sa väldigt rakt på vad som var fel och när jag stod där var det jävligt jobbigt, men samtidigt så tror jag verkligen (och det hade jag väl i bakhuvudet redan då) att det var det som behövdes, faktiskt. Så jag sa det till henne efteråt att även om jag blev uppgiven och irriterad nu så kommer jag nog tacka dig redan imorn. När jag inte tömkört på så länge och nu ska komma igång kan jag inte låta henne springa på utan måste vara mer konsekvent, och det var bra att nån talade om det för mig.

Varför är jag så dålig för?? Jag blir arg på mig själv för jag fattar inte vad jag höll på med?! När jag kollar på film som Sofia filmade ser det fan hemskt ut enligt mig. Detta alltså innan Madde började hjälpa mig. Jag fattar nu att jag ska ta tag i det här, med hjälp från marken, för det är viktigt!

Mina fantastiska vänner, helt underbara är dom allihop. Vi har haft en riktig avskedshelg för Tina och Linnea som flyttade till Rättvik idag. Jag har gråtit sjukt mycket i helgen och alla har vi gråtit, tillsammans, för det är så jobbigt.  Det känns helt sjukt att dom inte finns kvar här hemma längre, att man inte kan bjuda med dem på varje tjejkväll eller smsa och be dem komma när man bara har tråkigt. Vi kommer att ses igen, vi sa aldrig hejdå, men det blir inte så vardagligt, utan nu när vi väl ses så är det en fest i sig. Då lär vi vilja ta vara på tiden och inte sitta och lata oss en hel dag utan vara ute och fota eller fika på stan istället. Ska så snart som möjligt ta mig ner och hälsa på en helg i alla fall.

Nu när vi umgåtts så mycket sista dagarna blir jag än en gång så himla tacksam för mina vänner. Kan inte fatta att vi är ett sånt härligt gäng. Att jag alltid har nån att höra av mig till när det känns jobbigt. Att kunna ringa och gråta i telefon. Eller skratta så vi gråter och äta så vi blir fet som fan. Mysa eller åka på tävling tillsammans. Bara idag satt jag inne med Lise och Sofia i soffan hos mig och kollade film heeeela dagen. Igår började vi dagen med scones och film jag, jessica sofia och signe. Åh jag bara svammlar på men ni är så gosiga allihop<3

Nu ikväll har jag tänkt mycket. Jag saknar tiden vi red på ridskolan alla tillsammans. Hoppade runt på blåbärshoppningar och hade våra älskade favorithästar. Nu har alla egna och jag kände mig plötsligt så himla gammal när jag ser småtjejerna på ridskolan uppleva samma sak som vi gjorde då. Jag saknar den tiden, jag saknar att vara en ridgrupp och alla hästar vi red på då som inte finns kvar på rs nu. Jag saknar allt det där gamla. Men är så glad och tacksam för allt jag har nu. Nattankar.

På lunchen hade vi planerat att Lea skulle komma med Pelle och att jag skulle fota dem. Det blev först dressyrbilder och sen ett par porträtt i skogen. Dom blev jättefina trots strålande sol större delen av tiden. Efter tanne åkte jag direkt till Ås och fotade Tina och Linnea med Freddie till en header. Mer än så säger jag inte.... Monica och Filip fick också va med på bild och även Lady tillsammans med Tina en liten stund. Jag hinner aldrig rensa klart bilderna för jag tar så mycket nya.

Red sen Ketzhal. Var tänkt att det skulle bli ut i skogen, men den tanken sket sig ganska rejält. Ann-sofie sa att jag skulle rida mer med delade bett så jag tog tredelat igår. Sen kan hon ju va lite konstig i munnen dagen eftertandkoll, men hon sa att det bara va att rida som vanligt efter. Ketzhal var så sjukt stark och äckelstum i munnen när jag var ute i skogen. Lyssnade inte heller på rösten(!!) eller sätet nånting. Hon sprang. Vi gick till planen. Där var det mycket bättre men då kände jag att hon släppte bettet precis som hon brukar göra. Red på en volt och gjorde små volter inåt i volten. Efter ett tag så kände jag att jag var tvungen att vara lite tuffare mot henne. Smackade ordentligt och skakade till i tygeln lite samtidigt som jag tydligt sa framåt med benen. Oj så mycket bättre det blev! Hon satte sig och lättade av i handen istället i galoppen. Jag fick tillbaka min fina ponny. Men det var jävligt svårt att komma dit och det var nära att jag gick hem flera ggr, för hon ignorerade mig totalt.

Ketzhal är tillbaks i vanliga stallet hos Lundins och nu är tanken att vi ska dra igång igen efter sommaren. Jag är jättetaggad faktiskt!

Har känt länge att det kanske inte stått helt rätt till i munnen på henne för att jag tyckt hon gapar mycket och biter fast i vilket bett jag än använder. Nu idag var Ann-sofie hos oss och kollade tänderna och de visade sig vara precis som det skulle förutom småsaker som inte har så stor betydelse sa hon. Jag ska alltså fortsätta som jag gör. Så det var jätteskönt att veta att det inte va något konstigt där och kunna utesluta det. Rida utifrån att munnen är okej. Istället gå på med benen när hon blir tom i handen. 

Jag har tänkt att jag ska lägga in mer dressyr och känna att jag kan rida henne lite "mer", inte vara så rädd för att pressa henne lite för hon har faktiskt både kondition och styrka. Självklart ska man lägga in lugnare perioder också. Med dressyren har Madde som förslag att jag ska tömköra dag 1, jogga dag 2 och rida ett ordentligt pass dag 3. Då förbereder jag för dagen efter och det blir inte lika hackigt. När jag har ridit ett riktigt dressyrpass 1gång/vecka och busat/hoppat resten är det inte så konstigt att det inte gått bra. Med ett bättre upplägg tror jag det kan bli lättare att utvecklas, dels för att hon går mer dressyr överlag, och dels för att man bygger upp träningen succesivt.

En annan grej som jag säkert skrivit 1000 ggr förut är att det är så viktigt att ut och galopperaaaaa. Jag har vart ute 1-2 gånger i veckan på Ketzhal sen jag fick henne och det är sån sjuk skillnad på galoppen! I åsarna  hade Ulf ett teoripass och där pratade han mycket om att när han tränar sina hästar så galopperar han mycket. Då handlar det inte om att ut och bränna ur dem all energi i övertempo och ligga högt över mjölksyretröskeln. Istället att ligga i en stark samlad galopp och rulla mycket längre kan ge ett mycket bättre resultat. Det upplägget tycker jag låter super!

Tredje grejen, återhämtningen är jätteviktig. Jag tror att K kommer att få skritta 1 dag i veckan (troligtvis efter att ha jobbat dressyren) och vila 1 dag. Vilodagen är nästan mer för min skull, eftersom jag börjar gymnasiet och måste hinna med allt. Annars tror inte jag att hästar mår dåligt av att röra på sig varje dag och om jag hinner det kommer jag skritta denna dagen med.

Sen till sist, hoppningen. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra här. Sedan jag fick Ketzhal har jag tränat för 7(!!) olika tränare, men endast enstaka gånger. Det håller inte i längden även om det är bra att få feedback ur olika perspektiv. Jag måste hitta EN tränare som jag hoppar för regelbundet och kunna bygga vidare på träningen från förra gången. Absolut kan man ju träna för andra någon gång ibland. Sen att kunna rådfråga också är jätteviktigt. Nu innan travet var jag så sjukt velig om jag skulle gå upp på LB eller inte, och gjorde om min anmälan dagen före. Om jag hade haft en dialog med en tränare är jag säker på att det inte hade varit ett svårt alls. 

Det jag helst av allt hade velat var att hoppa för Elin på onsdagkvällar. Tyvärr (jävla äckelbajsskitfan) så är den gruppen full. Ridskolan har inte så många hoppgrupper så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, måste lösa detta snarast, om nån har en lösning så hör av eeeeer! Att träna för någon som inte håller träningarna på Ås ridskola tror jag inte kommer funka då jag inte har den uppbackningen med föräldrar som kan köra en gång i veckan och lägga hela kvällen på det. Så, får se hur jag löser det här men lösa det ska jag!

Nu jävlar, hösten 2014 ska här trimmas!!

Rev sista i grundomgången i LC och ett i  LB. Men hon var jättefin båda rundorna. Speciellt eftersom det var vår LB-debut, fyra fel i en debut är inte fy skam. Nöjd Verriii!!!

Ska väl lägga upp mer om tävlingen och även film men tänkte bara ge er en liten update. Nu ska jag, Jessica och Signe sova och upp om 3,5h för att hänka med Jecc & Hecc på dressyrtävling i Ammer. Känns roligt att åka med som åskådare/fotograf faktiskt!!

Jag tror minsann hon är världens finaste

De som bloggar vet att när man inte skrivit på länge finns det så mycket att skriva om att man inte vet riktigt vart man ska börja, och precis så känner jag nu. Det har hänt så mycket på så kort tid och jag har som ni märkt inte haft tid att sätta mig och skriva ner allting. 

Kan ju börja där jag avslutade. Jag åkte alltså ner till Dalsland med Felicia och var hos mormor och morfar i 6 dagar medan hon träffade sin vän i Lysekil. Det var mysigt som alltid att träffa släkten. Sen blir det ett helt annat sätt att umgås på när man reser så jag är riktigt glad att jag fick va med Felicia så mycket, det var behövligt!

När jag kommit hem åkte jag efter 1 dag upp till Örnsköldsvik till en stuga på Skagsudde som min pappas sida har. Jag hade med mig världens gosigaste Tina dit och vi hade nästan för bra väder!! Bad fem ggr om dagen även för badkrukor som hon är inte illa! Vi träffade härliga göteborgare som jag hoppas fortsätta hålla kontakt med. Dottern och jag är lika gamla, har båda d-ponnyer och tävlar hoppning, så jag tror mig ha hittat en ny vän!

Sedan jag kom hem har det vart hårdträning för Ketzhal som gäller. När jag var borta red först Tina och sen Signe. Det gick bra till största del och det är de som är intressant!

K lever fortfarande livet i stora sommarhagar med Clas och även om maten börjar ta slut och hon inte har en aning om att vi är påväg tillbaks till vanliga stallet på söndag så verkar hon till synes riktigt nöjd! Hon är lagom rund om magen och har massor massor massor av spring i benen även om det så bara är en barbackaskritt det gäller. Hon gör inte något halvdant den bruden. Det är svårta att sitta på en studsig och stark häst i skogen men även förbannat rolig är hon min knäppis.

I helgen var vi iväg till Åsarna och hoppade terräng för Ulf Johansson. Hallelujah säger jag bara, rysligt roligt! Ketzhal höll med mig om det förutom när vi hoppade ett uthopp brant nerför och hon inte såg vart hon skulle landa. Då blev hon lite ställd pållan min.. Men annars var hon superduktig och Ulf också. Tillboch med min pappa (som inte är hästkunnig för 5 öre) sa att det här var det roligaste han vart med på sen jag började rida. Det där ska verkligen göras om och jag är riktigt sugen på att ta fälttävlanskort också.

Jobbar alltså nu på Tanne ridskola 3 veckor. Förra veckan hade vi den turen att det i princip enda vi gjorde var att rida. 2-3 hästar om dagen + Ketzhal. Jag låg i riktigt bra där! Denna och nästa vecka är det vanliga stallsysslor och annat pyssel som behöver göras.

Jag kommer inte på nått viktigt som hänt mer faktiskt. Jo förresten, jag har/ska börja springa! Vart ute ett par ggr och det har faktiskt gått bättre än jag trott det skulle göra. Tänkt länge att jag borde komma igång och så nu på fälttävlanslägret pratade Ulf om hur viktigt det är. Jag visste ju redan allt dedär, men när man blir påminnd på det sättet är det lättare att komma till skott. För det hjälper verkligen ridningen att träna utöver - det gör det.

Nej då tackar jag för mig och återkommer när jag har mer att säga!