Trassliga tankar

Jag är så trött på mig själv. Vet inte vad det är för fel på mig. Är väldigt öppen nu för måste skriva av mig någonstans, men förväntar mig ingen respons precis.

Det finns dagar när man är ledsen men inte vet varför, och just nu har dom där dagarna blivit väldigt många. Den där känslan är det värsta som finns och jag hatar att känna så. Sen är det inte det att jag inte kan skratta med mina vänner eller bete mig normalt, men när jag kommer hem rinner allt över och jag känner mig alldeles tom. Var i stallet med Sofia i förrgår och hon gör mig så otroligt glad, vi skrattade oss igenom eftermiddagen. Så glad att jag har henne! Sen när jag kom hem kom alla problem och la sig över mig, jag orkar verkligen inte.

Jag har alltid haft extremt höga krav på mig själv. Har relativt lätt för mig i det mesta och det gör att även andra förväntar sig att jag ska prestera på samma nivå som vanligt, typ i skolan. Jag vill så himla gärna att allt ska bli bra och när det inte blir det blir jag så besviken. Jag blir riktigt arg på mig själv, vill kunna spola tillbaks tiden och radera mina misstag, göra allt bra igen. Sen är inte alla problem i världen mitt fel heller men jag har väl en förmåga att ta på mig saker också...

Med Ketzhal är jag jättenogrann med allt. Strechar, linimenterar, masserar, skrittar mycket, vila, mycket galopp i skogen för att stärka henne och veckoscheman varje vecka. Vill ha struktur på allt och jag mår uppriktigt dåligt om det är kaos runt henne. Hon är det absolut finaste jag har och jag vill ta vara på henne men så fort jag gör ett litet misstag är det det enda jag kan tänka på. Jag har så jävla svårt för det men skulle verkligen vilja kunna se det som är bra. Uppskatta att jag har världens finaste ponny som väntar på mig i stallet; vilket jag naturligtvis gör, jag älskar henne så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men ibland försvinner det bakom allt dåligt.

<3

Veris, vet du vad du är? En HELT vanlig tonåring. Du är inte ensam om något av detta!

Fast du är väldigt bra också. Det får du inte glömma bort de stunder de känns tungt. ❤️

Bra skrivet <3

Var sluta få mej att lipa hela tiden... Jag älskar dej och du är en av mina allra bästa vänner! Jag längtar så till sommarlovet då vi bara kan skita i allt och sticka ner att bada med hästarna! Det är inte länge kvar nu! Vi har bara 3 fredagar kvar i skolan och bara 56 dagar, det är jätte lite! Kämpa ut i det sista. Se stallet som en fristad. Du måste inte prestera där Vera!! I stallet ska du ha kul och göra det du tycker bäst om, inte tävla mot andra! Det är du och Ketti som ska ha underbart kul och vinna över er själv, inte över Pelle pellesdotter och lille skutt om du förstår vad jag menar. Fan Vera jag älskar dej❤️💖❤️

Jag förstår precis hur du känner. Ligga och gråta på kvällarna för att man är stressad över något prov dagen efter. Jag försöker alltid komma ihåg att man lär sig av sina misstag och kan inte gör annat än att göra sitt bästa. Positivt tänkande hjälpte mig att bli en gladare person! :)

Tänk på att du bara har haft henne några månader och hur långt ni har kommit på den lilla tiden! Ni har kommit minst lika långt som mig och Hector och honom har jag ändå haft i ett år mer! När jag ser dig rida henne ser det nästan perfekt ut, hon går jättefint! Om det är några smågrejer som måste jobbas på nu vad gör det? Det är egentligen bara bra, för hur kul hade det vart att ha en häst som gör precis allt som man säger och helt perfekt? Då finns det inget att jobba på och förbättra! Kämpa på, du ska bara veta hur duktig du är! Jag älskar dig❤️

Och jag då, som ju är supergammal, kan också trösta dig med att dom dagarna blir färre och färre Vera! :-) Till slut är det en om året, då äter man glass till middag, lägger sig tidigt och inväntar nästa dag. Njut av hästen, kontrollbehovet får inte förta det roliga, nöjd dig med att ni är fantastiska.

Sånna dagar har alla ibland Vera, men som Joanna skriver så blir det bättre när man blir äldre :)

Du är så himla duktig och Ketzhal är så himla fin, önskar jag bodde hemma så jag fick se era framsteg lite oftare, men får nöja mig med att läsa din blogg och kolla instagram ;) Nä men du är en kanontjej på alla sätt och jag är jätteglad att jag lärt känna dig, trots att du är en liten skit ;) <3

Jag känner igen mig så himla mycket i det du skriver. Jag kan vara mig själv bland vänner, i skolan är jag dock aldrig den som tar för mig, föredrar att vara själv i skolan för det är ett ställe jag ändå aldrig är glad på. Men när jag kommer hem så ramlar alla problem över mig, och jag vet inte varför jag blir ledsen/nedstämd. Alla har så, och som andra sagt innan - tonåren är jobbiga!

Hej hehe, sjukt bra text känner verkligen igen mig! Men jag har precis skaffat häst och har köpt liniment Blue, hur tar man på de? Tar man lite på en svamp och tar på där se behövs eller hur gör du? Tacksam för svar, kram :)