I förrgår var det första dressyrträningen för vår del på två veckor, förra veckan hade vi teori. Vi hade Theresa. Det var ruskigt kallt att gå till och från ridskolan, speciellt efter träningen då både jag och Cosmos var svettiga. Han blev alldeles vit i ansiktet av frost.

 

På träningen jobbade vi med lite allt möjligt: skolor, sidvärtsrörelser, ställning, böjning och volter i olika storlekar. Det var ingen sån där lektion då man går in på en övning och sedan nötade den resten av passet, utan vad vi gjorde varierade under timmens gång.Vi gjorde även sex-metersvolter i galopp: trav på spåret, galoppfattning, direkt in på volt, runt och trav igen. Han tyckte att det där var svinjobbigt men ett par gånger fick vi till det.

 

I uppvärmningen var han som vanligt. Ganska ofokuserad, hade svårt att komma till jobb och lyssnade inte riktigt. Men oj vad fin han blev till slut! Någon stans mitt i så koncentrerade jag mig järnet på att ha en still och stadig hand, för att se hur mycket jag behövde driva för att han skulle släppa igenom kroppen. En svaghet hos mig är att jag rider för mycket med handen och jag är väl medveten om det, men i slutet på passet så märkte jag vilken skillnad det blev bara jag drev som jag skulle och red med alla hjälper. Traven blev luftig, han bar sig och formen var mer stadig. När vi red på volt så ställde han i nacken både utåt och inåt utan problem. Att trava av honom var då en barnlek.

 

 

Dagen efter träning brukar jag skritta honom, och så även igår. Vi var ute i 50 minuter och skrittade hela tiden i fräscht tempo på lång tygel. Red barbacka med mängder av kläder på både mig och Cosmos. Det gick bara bra och han var duktig. Efter rullade jag ihop en massa lindor, roligare att göra finns ju kan jag säga (haha, jag älskar att linda benen på pållarna men det är desto tråkigare att rulla ihop lindorna sedan). Och så strechade jag honom också.