att tro
När jag red Cosmos i onsdags, då det inte gick att fatta galopp, var det tanken eller spöet som fick det att gå sen ?
(Jag fick ju inte galopp, så hämtade vi ett spö och så funkade det jättebra !)
Men jag nuddade nästan inte honom med det, det bara fanns.
Var det att det fanns där ?
Var det min inställning ?
.
Som i Ponnyakuten, på Shirins första träning.
"Silvia kan inte fatta vänster galopp". Sedan, när hon inte tänker på att de är i vänster varv, så fattar de från skritt.
Det såg verkligen ut som tanken.
.
Även om jag verkligen vill, så måste jag TRO att det går. Och då när jag förgäves har försökt i typ en kvart så kanske jag inte trodde att det skulle gå längre.
.
Så sedan när Felicia hämtar ett spö, då TROR jag att det kommer att gå.
Och då går det !
.
Men hur gör man för att hålla motivationen uppe, när man har försökt länge ?
Jag tror inte att man ska hålla på med samma sak för länge. Om jag fattar och fattar och fattar men inte får någon galopp så behöver jag göra något annat en stund.
Då kan man göra halt eller trava en stund. Bara vänta lite med det som gick fel.
.
Om det inte går, trots att man tar pauser, så måste man väl försöka fatta galopp tills hästen fattar och berömma i mängder då.
.
Men först av allt ska man TRO att det ska gå.
När jag hoppar och väntar på att det ska bli min tur, så är jag jättenervös, oftast.
Om det inte är någon övning jag har hoppat otaliga gånger eller om det är lågt. Men sedan när jag ska börja, och galopperar iväg, då lämnar man det där bakom sig.
Sedan tänker jag "Nu kör vi !" osså hoppar jag. det funkar bra för mig. Men därför är det inte bra att vara sist (vilket jag egentligen gillar att vara) så att man hinner stå och måla upp en bild av hur det kommer att gå.
.
Tänk på detta, lite i alla fall. TRO att det kommer gå bra, tänk inte på hur det "kommer att gå". Sedan tar man bara ett hinder i taget och så löser det sig.
.
.
/Vera
(Jag fick ju inte galopp, så hämtade vi ett spö och så funkade det jättebra !)
Men jag nuddade nästan inte honom med det, det bara fanns.
Var det att det fanns där ?
Var det min inställning ?
.
Som i Ponnyakuten, på Shirins första träning.
"Silvia kan inte fatta vänster galopp". Sedan, när hon inte tänker på att de är i vänster varv, så fattar de från skritt.
Det såg verkligen ut som tanken.
.
Även om jag verkligen vill, så måste jag TRO att det går. Och då när jag förgäves har försökt i typ en kvart så kanske jag inte trodde att det skulle gå längre.
.
Så sedan när Felicia hämtar ett spö, då TROR jag att det kommer att gå.
Och då går det !
.
Men hur gör man för att hålla motivationen uppe, när man har försökt länge ?
Jag tror inte att man ska hålla på med samma sak för länge. Om jag fattar och fattar och fattar men inte får någon galopp så behöver jag göra något annat en stund.
Då kan man göra halt eller trava en stund. Bara vänta lite med det som gick fel.
.
Om det inte går, trots att man tar pauser, så måste man väl försöka fatta galopp tills hästen fattar och berömma i mängder då.
.
Men först av allt ska man TRO att det ska gå.
När jag hoppar och väntar på att det ska bli min tur, så är jag jättenervös, oftast.
Om det inte är någon övning jag har hoppat otaliga gånger eller om det är lågt. Men sedan när jag ska börja, och galopperar iväg, då lämnar man det där bakom sig.
Sedan tänker jag "Nu kör vi !" osså hoppar jag. det funkar bra för mig. Men därför är det inte bra att vara sist (vilket jag egentligen gillar att vara) så att man hinner stå och måla upp en bild av hur det kommer att gå.
.
Tänk på detta, lite i alla fall. TRO att det kommer gå bra, tänk inte på hur det "kommer att gå". Sedan tar man bara ett hinder i taget och så löser det sig.
.
.
/Vera
Kommentarer
Postat av: Emilia
Hej haft en bra fredag so far??
Tycker du att mental träning är viktigt för att lyckas???
Kram
Postat av: Julia K (TEAMRYTTARNA)
Super fin blogg! :D
Trackback
