.

I fredags så var jag ju hos Cosmos.

Istället för dressyr med bommar på planen som jag hade tänkt så blev det uteritt med Felicia. Sjukt, otroligt mysigt. Vi red när det var solnedgång, ner mot sjön. Härligt. (Förutom det fakta att Cosmos började bocka, busponnyn.)

.

---

I lördags, eller ja, igår så var det blåbärshoppning på ridskolan.

Jag startade åttio centimeter (som jag sagt så många gånger att jag själv blir trött på det när folk har frågat) på Elloise, finponnyn.

.

.

(det här har jag egentligen skrivit men tar det i detalj en gång till.)

På framridningen var hon jättemjuk och fin, lyssnade bra. Jag blev glatt överraskad. I vanliga fall sitter jag på en segponny när jag rider henne.

På framhoppningen gick det bra med räcket. Hon tyckte väl inte att det var några konstigheter eftersom hon hoppat två gånger före. Men sedan kanske andra gången på oxern så klantade jag mig, gjorde det som man absolut inte får göra när man sitter på Elloise. Släppte efter på tygeln precis innan hindret. Själbklart så vägrar hon. Det är sån hon är.

Alltså man måste ha stadigt tag i tygeln hela tiden och vara med henne.

Men vi bara körde igen osså gick det bara bra.

.

Sen ställde man sig i ett hörn och väntade på sin tur.

Blåbärshoppning är som en "ridskolehoppning". Ingen vinner, man ska bara försöka ta sig runt felfritt. Som en Clear round. Sen om jag hoppar 80cm på blåbär är det kanske lika svårt som om jag åkt iväg på tävling och hoppat 80cm.

Ja, så säger Elin "Vera på Elloise, varsågod och rid".

Jäkligt nervös hade jag vart innan. Asså sådär sjukt nervös. Men när jag väl börjar så tänker jag bara; nu KÖR vi, osså gör vi det. (':

Hela banan tog vi oss runt felfritt, gissa om jag var glad i det ögonblicket ?

Då känner man nästan att man kan hoppa en klass till.

.

Egentligen är det inte så konstigt.

Jag har hoppat såna här banor på träning med Elloise. Varför skulle det då inte gå nu ?

Men det är väl den där grejen med att göra det under press.

.

Efter blåbären var det årsmöte på Dille gård.

Det var kul att träffa alla och sedan åt vi middag.

Sedan bar det av mot ridskolan för ridning igen...

.

Jag red Magic, ridskolans naste tillskott.

Han var inte alls som de andra ridskolehästarna, sexåringen.

Men det var kul att få prova en ny ponny. Vi skuttade över små sockerbitshinder och red i alla gångarter på volter osv.

.

När jag kom hem då så var jag helt slut. Jag orkade inte blogga och somnade i soffan.

.

---

Ja, så kom vi till den sista dagen, idag.

På söndagar är det hoppträning för min del.

Jag åkte till ridskolan, förväntansfull. Hade faktiskt ingen aning om vem jag skulle rida. Och jag fick någon jag aldrig suttit på förut, Minerva:

.

Vi skulle hoppa saker där man fick ta beslut hela tiden.

Jättejättesmala hinder, konstigt byggda hinder, vattenmattor, rida runt tunnor osv.

Vi började med en 5,5:a.

Det var travbommar in, lågt räcke, ett språng och oxer.

Herregud vad jag fick jobba ! Minerva vägrade säkert sju gånger på oxern. Jag korrigerade, red igen men nejj.

Till sist kom vi över, osså massor av beröm. sedan skulle vi rida slalom runt tunnor. Också byta galopp i bågarna. Usch, vad det gick dåligt !

Jag kunde bara inte få den kraftiga hästen att gå som man skulle.

Vi byggde på banan med andra saker, bland annat ett smalt hinder. Jag funderade på om det verkligen gick att komma igenom, eller över säger man väl. Sen slog jag bort den tanken osså försökte jag. Men nejj, vägran kanske fyra gånger där också.

sen efter lite trixande kom vi över och hoppade hela banan.

.

Vi höjde så det högsta låg på 1m.

Otroligt nog var jag inte oroad ett dugg för höjden idag. Hon kändes så stabil, när hon väl hoppade vill säga.

.

Sista rundan kände jag verkligen att det hde hänt nånting. Jag tänkte att det skulle gå, ville att det skulle gå, osså gick det. Jag behövde bara kämpa.

.

/Vera

.