Gud vad tiden går fort, nu har jag ridit Cosmos i ett och ett halvt år!! Sitter och tittar igenom/rensar bilder och hittade ett par från bara någon vecka efter jag börjat rida Cosmos. Det är heeelt sjukt vad jag har utvecklats sedan dess, och gud så liten jag var haha.. Jag når ju knappt nedanför sadeln! Sedan var ju Cosmos bara fem år då, så han har nog mognat lite sedan dess också.

 

När jag började rida Cosmos var jag van vid ridskoleponnyerna, och han är ju så otroligt olik dem. I början fick jag honom knappt i galopp och Felicia fick hjälpa mig väldigt mycket. Jag kommer ihåg en gång i april 2012 när vi fick till allting och han gick så klockrent, efter det släppte det lite.

 

När jag tänker tillbaks så känns det inte som om jag kunde rida överhuvudtaget då, men efter alla höstens dressyrträningar, Felicias tjat om yttertygeln och alla misslyckade ridpass där ponnyn leker stjärnkikare kanske jag börjar komma till något som kan kallas riktig ridning. Man får det även bekräftat när man sitter upp på andra hästar och det funkar även där.