Har pratat med Mia i telefon, träffat Elin en stund och skrivit med Stina, dom är bra dom! Tack alla för att ni bryr er, det betyder så mycket för detta är skitjobbigt.

Eftersom allt är kaos i mitt huvud och jag inte vill ställa till det för Ketzhal så tömkörde Madde henne idag. Det gick bra och hon var jättefin. Utom vissa stunder då hon snurrade runt och stegrade högt. Men hon är allt bra fin min ponnyhäst när hon väl vill.

Imorgon ska jag försöka rida igen, spännande. "Bara" jag håller mig lugn tror jag det går okej. På lördag vill jag tävla. Och jag ska prova. Tävlingsfixa oss och skritta till ridskolan och rida fram. Känna av både henne och mig. Men om det inte känns bra så är det faktiskt bara en hemmatävling och jag har 5min att skritta tillbaks igen. Så om allt känns skit kan jag stryka mig i sista sekund, jag kan faktiskt tillåta mig själv att göra så. Hellre det än att jag börjar gråta på banan eller nått. Och jag hoppas att folk kan förstå det vilket beslut jag än tar. Att fler kan säga som Mia "jag kommer och hejar på dig, varesig det är på framridningen ellerpå banan så kan jag heja!"

Fina fina vänner som torkar mina tårar och erbjuder sig att hjälpa mig, ni är bäst!