Kaoz in my head
Jo men en lite bättre dag idag i alla fall. Notera bättre, inte bra. Vart i stallet hela dagen och ändå har det gått okej (med det menar jag att jag inte satt mig ner och brutit ihop någon gång). Malin har jag vart med typ hela dagen och Jessi, Tina och Tova har jag träffat lite. Malins föräldrar kom med glass åt oss och sen kom mamma med pizza.
Har pratat med Mia i telefon, träffat Elin en stund och skrivit med Stina, dom är bra dom! Tack alla för att ni bryr er, det betyder så mycket för detta är skitjobbigt.
Eftersom allt är kaos i mitt huvud och jag inte vill ställa till det för Ketzhal så tömkörde Madde henne idag. Det gick bra och hon var jättefin. Utom vissa stunder då hon snurrade runt och stegrade högt. Men hon är allt bra fin min ponnyhäst när hon väl vill.
Imorgon ska jag försöka rida igen, spännande. "Bara" jag håller mig lugn tror jag det går okej. På lördag vill jag tävla. Och jag ska prova. Tävlingsfixa oss och skritta till ridskolan och rida fram. Känna av både henne och mig. Men om det inte känns bra så är det faktiskt bara en hemmatävling och jag har 5min att skritta tillbaks igen. Så om allt känns skit kan jag stryka mig i sista sekund, jag kan faktiskt tillåta mig själv att göra så. Hellre det än att jag börjar gråta på banan eller nått. Och jag hoppas att folk kan förstå det vilket beslut jag än tar. Att fler kan säga som Mia "jag kommer och hejar på dig, varesig det är på framridningen ellerpå banan så kan jag heja!"
Fina fina vänner som torkar mina tårar och erbjuder sig att hjälpa mig, ni är bäst!
Försöker verkligen
Jag kan inte rida, inte just nu i alla fall. Ketzhal var dum igår och det var också mitt fel, jag skyller inte på henne. Sen har hon sedan jag köpte henne inte nån gång fått vila så mycket som förra veckan, vilket också är mitt fel. Men, man kan inte sitta och gråta på hästen och tro att det ska gå bra, det har jag lärt mig nu. Hon känner det alldeles för väl och det visste jag väl egentligen att hon skulle göra.
I måndags blev jag gråtfärdig bara av att vara i stallet, så hon fick vila. Skolan går bra, men hästarna påminner för mycket om Cosmos och inget funkar. Sen red jag tisdag vilket gick skit och även igår. Då gick det ännu sämre. Hon drog med mig flera gånger. Innan jag red igår kom Tina till stallet för allt kändes jobbigt. Jag fick dom kramarna jag längtade efter och hon pratade en stund med mig medan jag grät. Då kändes det helt okej sen faktiskt och jag försökte verkligen rida. Men tro inte att det gick för det heller. Ketzhal ville bara framframfram och det fanns inget stopp, jag klarade inte av att lugna ner henne. Det slutade både i tisdags och igår med att jag gick fram i galopp och lät henne galoppera så fort hon ville. Utan krav, för jag orkade helt enkelt inte.
När jag kom till stallet och alla frågade hur det gick att rida (för det är ju sånt man bara alltid frågar) så började jag gråta som fan igen. Och alla säger att det är okej att gråta, att det vore konstigt om jag inte var ledsen. Men det är så förbannat jobbigt att gå runt och ha ont i magen hela dagarna. Tina frågade om jag vet varför jag är ledsen. Och jag tror att det är för att jag inte fått säga hejdå ordentligt. Jag känner skuld för att jag bara lämnade honom för Ketzhal och aldrig kom tillbaks. Bara vände blad utan att tänka.
När jag gråtit i stallet så alla undrade hur det var med mig så sprang jag bort till Felicia. Dom är de enda som förstår. Alltså verkligen förstår hur jag känner. Det är så skönt att veta att jag kan rusa in hos dem storgråtande och veta att det är okej, utan att skämmas någonting alls. Där fick jag massa kramar till och efter att jag vart där kändes det mycket bättre.
Sen hade vi klassmiddag och det var väl både bra och dåligt. Jag kan inte sitta hemma hela kvällarna och deppa, men det är svårt att vara "glad" i flera timmar. Och nej, jag måste ju inte spela glad, men det är bland annat vad jag tror att jag behöver. Att få skratta lite. Nikita och jag hade jättemysigt hela kvällen. Sen läste en lärare en dikt om att vara stark och då höll jag på att börja gråta igen för att alla ord stämde så bra. Så jag gick ut en stund, men annars var det en lyckad middag och skönt att få gråta av glädje och skatt istället. Tack Nikita!
Så okej, jag ska inte sluta längta efter kramar, för kramar är mysiga. Och nej, jag ska försöka att inte känna att jag stör alla, för man måste få vara ledsen. Sånt här går inte över på några dagar, jag kommer sakna honom hela livet.
Tårar
Bilderna blev så fina, Stina är verkligen duktig! Ska visa fler sen
Igår var en jobbig dag. Först hade jag en jättemysig stund med Tina, Stina och familjen. Vi gick alltså ner mot sjön med både Ketzhal och Indra för att fota. Det var kul att träffa Stina igen för vi ses inte så ofta, hon har ju flyttat härifrån den förrädaren. Det var mysigt att få kramar och fina bilder, och skratta lite istället för att gå runt och deppa.
Efter vi fotat så åkte alla hem och jag skulle rida. Funderade på att ta en sväng med Malin med jag kände att jag var tvungen att va själv. Det var bra att jag sa det och skönt att Malin inte tog illa upp alls. När man rider tillsammans så pratar man, och jag orkade inte prata, jag orkade inte vara glad mer. Jag kände ju det på mig redan innan och när jag satt upp på Ketzhal och började rida så grät jag flera gånger. Tårarna bara kom. Jag kan va glad en stund men sen tar det liksom slut. Det är jobbigt att det kommer så plötsligt.
Ketzhal har vilat mycket nu på slutet och det i kombination med hur jag mådde blev bara pannkaka. Hon va så otroligt pigg, uppe i varv och stressad. Studsade på stället, stegrade, bockade och höll på. Jag blev arg och fick henne att ta galopp istället, då blev det bättre. Kunde inte fortsätta ute när hon var så jobbig, så jag red upp på Dalborgs plan. Ville inte gå till ridskolan och få massa frågor igen. Men det gick inte bättre på planen. Fast det var jobbigt att rida där också, så mycket minnen. Nu måste jag i alla fall fortsätta rida veckan ut eftersom det är tävling i helgen. Men jag tror att det är bra att få nått att tänka på och göra.
Så smsade Frida och ville att jag skulle komma till ridskolan och va med henne där. På vägen dit rann det över igen och jag började storgråta. Var tvungen att gå ut ur ridhuset för det gick verkligen inte. Men så fick jag massa kramar till av henne och så kändes det bättre, för en liten stund i alla fall.
Jag bara gråter. Vill bara att det ska kännas bra igen, och att det ska kännas kul att rida. Och inte bara längta efter kramar hela tiden. Och inte gråta så mycket. Och inte behöva störa alla med min ledsamhet. Vill bara ha honom tillbaks här hos mig.
Indra
Indra träffade Kett för första gången i söndags kväll, och jag står och gråter i mitten men var ju tvungen att ha en bild.
Vi har alltså köpt världens gulligaste lilla valp, hon är så underbar. Var nere i Karlstad under helgen och hämtade henne hos en trevlig kennel med flera små gulltussar. Hon är så fluffig, mysig och gosig ska ni veta! Jätteduktig var hon på resan upp till Östersund igen och hon sköter sig här hemma också.
Ska njuta av tiden när hon är såhär liten och söt, för hon kommer bli ganska stor sen. Men kanske inte mindre gullig för de! Nu ska Stina fota mig o Ketzhal och även Indra ska få vara med på bild.
Jag är helt mållös av alla kommentarer och det är så fint att så många skriver. Tusen tack!
Åh Cosmos, min Cosmos
Jag fattar inte, inte alls, är han borta? För min hjärna säger det ibland och så hugger det till, men sen känns det som att han står ute i stallet som han alltid gjort. Så förvirrad.
Och även om alla redan vet, så..
Jag och min familj åkte till Karlstad under helgen för att köpa valp, men allt runt henne tar vi i ett annat inlägg. På söndag eftermiddag när vi kommit dit vi ska sova så ringer Tina. Hon frågar hur det är och jag börjar såklart prata om valpen och så. Då säger hon "så du vet inget??" Och jag får världens panik. Så berättar hon att det åskat jättemycket hemma. Jag blev så jävla rädd att det hänt Ketzhal nånting. När vi var där nere och inget kunde göra liksom. Sen sa hon det: blixten slog ner i Cosmos och han är död. Alltså, det där var det värsta samtalet jag fått i hela mitt liv. Trodde hon skojade men hon och Linnea grät verkligen. Så jäkla chockad blev jag. Allt bara rasade. Och inte var vi hemma och kunde åka dit heller, det händer alltid när man är borta.
Så smsade jag Felicia om att jag ville prata med henne och hon ringde upp direkt. Det hände när de precis skulle hämta in hästarna från hagen. De ropade på Cosmos och Ada. C tittar upp med sin busiga blick och spetsade öron, och just då kommer blixten och han dör på sekunden. Han hann inte känna något, utan det sista han såg var Felicia, men ändå hemskt sätt att dö på, eftersom det gick så fort. Tänk att gränsen mellan liv och död kan vara så liten, så skör.
Jag visste inte att blixten kunde slå ner i hästar på det sättet, har väl läst om något liknande nån gång men det har inte alls varit såhär nära mig liksom. Fast när det har åskat och jag o Felicia suttit uppe hos dem och myst så har vi ändå tänkt tanken. Men risken att det händer är ju så liten, och varför just honom? Varför min fina fina Cosmos, som hade framtiden för sig och var så livsglad? Hade han inte haft otur nog? Exakt ett år sedan, alltså förra mors dag, fick han ju koliken då han var nära att dö. Men blixten var liksom ute efter honom, det var av nån jävla oförståelig anledning meningen, fast det inte fanns nån mening alls. Vi har sagt att han kanske behövdes någon annanstans. Men egentligen känns det bara som han försvann.
Jag hade gjort allt för att få säga hejdå ordentligt till honom. Det som känns så konstigt. Jag såg honom 5min för en vecka sen, men innan det har jag inte sett honom på flera månader. Och så händer det här, jag som saknade honom redan innan. Allt bara tog slut när jag fick Ketzhal och jag ångrar det så mycket nu.. Ta hand om varandra och uppskatta era hästar varje dag för det kan vara över så fort.
Sen när vi kom hem från Karlstad igår åkte vi direkt ut till Dalborgs. Det var hemskt, så jävla hemskt. Jag hade ju pratat med massa människor i telefon och redan hört Felicias ord av vad som hänt, men plötsligt blev det så verkligt. Det bara grep tag i mig och jag förstod plötsligt att han finns inte längre. Han är borta Vera. Det känns så ofattbart men det är ändå så sant. Jag bara grät. Felicia grät och Cecilia grät, mamma grät. Alla minnen med Cosmos spelades upp inne i huvudet på mig. Men jag är ändå glad att jag inte var med när det hände, att det inte blev det sista minnet jag har av honom.
Och jag är så otroligt tacksam för alla bilder. Dom är så värdefulla och ska sparas i all evighet. Mitt sätt att gå vidare att skriva av mig, och det är därför jag har en blogg. Sen är alla så nyfikna på att läsa så det blir ju nån slags win-win situation mitt i alltihop. Jag kan tänka mig att vissa tycker att jag delar med mig lite väl mycket, men man ska göra det som känns bäst i en sån här situation. Han lever vidare någon annan stans, men finns alltid hos oss. Jag ska spara alla minnen som en bild, en som säger mer än tusen ord. Kärlek.
Update
Jag är ju sämst på att blogga, pfft, fast inte värre än Signe och Malin dock.... Jaja, skriver lite om de senaste dagarna, min blogg innehåller typ mobilbilder och veckoplaneringar men thats life.
I söndags red min bror Ivar Ketzhal ner till sjön och jag plaskade lite med henne där nere. Vädret nu de senaste dagarna är ju heeeeelt underbart, sjukt ju!
I måndags vilade K men jag red Hector på lektion för Jessica var sjuk. Det var svårt i början och jag fick inte fram honom riktigt men efter ett tag blev han jättefin faktiskt! Duktig ponny! Vi jobbade med öppnor på medellinjen och tagen bakdel på spåret.
I tisdags var vi ute och sprang i skolan, hurtigt! Sen red jag Ketzhal i ridhuset och testade ps of sweden tränset som jag fått låna av Sara! Det var faktiskt inte "wowwowwow", men jag hade ju ganska höga förväntningar på det. Tror inte hon kände att det var annorlunda först men efter en stund började hon fatta att nått annat satt på huvet. Då skakade hon massa på öronen (haha söt). Sen vet jag inte riktigt men hon går och gapar lite för bettet (alltså både annars och på detta träns).....Inte hela tiden men ibland, fast annars sög hon mjukt på det. Så det var riktigt roligt och förövrigt var hon skitfin! Sen är det en känsla man inte kan förklara, hon blev mycket mer avspänd i nacken liksom.
I onsdags red jag ut på tränset. Blev mycket galopp och K blev trött och flåsig. Hon var riktigt fin! När jag travade av kände jag verkligen skillnad. Hon har ju ganska stora gångarter i vanliga fall men nu tog hon för sig ännu mer och var mer stadig i formen och avslappnad! Ska fortsätta rida på det för det är ju inte konstigt om hon behöver vänja sig lite.
Igår fick hon vila men jag betade henne en stund och borstade henne ordentligt.
Åh vet ni?! I helgen åker jag och min familj ner till forshaga för att titta på och förmodligen hämta en valp!! En liten fluff, samojedhund. Vi ska välja på två tikar och har inte bestämt namn än.
Ketzhal V21
Måndag: vila
Tisdag: ridhuset
Onsdag: galopp
Torsdag: vila
Fredag: ut jogg
Lördag: vila
Söndag: vila
Blev väldigt mycket vila den här veckan men har blivit mycket tävling och hoppning osv på slutet så jag tror att det bara är bra för henne. Nästa lördag taggar vi hemmdressyr!!
Ånge 17/5
I lördags hade vi världens härligaste dag på hopptävling i Ånge. Vädret var varmt, jag var tvungen att rida utan kavaj i andra klassen för höll på att dö (tar emot att skriva det, men näästan för varmt...), det var massa härliga kompisar och andra där och Ketzhal hoppade super. Mitt mål för tävlingen var att bli felfri i båda klasserna, för på de två tidigare tävlingarna har vi fått tråkiga pet i LCn. Och det lyckades vi med! LD var en clear round och det kändes halvbra. Jag måste mjukna i armbågarna och hänga med med, samt låta henne gå och inte att tro att det går för fort. LC kändes mycket bättre men i båda klasserna kom vi väldigt nära många hinder. Här placerade vi oss även på femte plats! Omhoppningen i LC kändes väldigt väldigt bra i alla fall för där red jag på och fick till fina språng!
Men jag är absolut nöjd, verkligen! Två rosetter till med hem och två rundor till i bagaget. Sen måste jag ju bara säga att hon är helt gudomlig att ha med sig på tävling. Nu funkar lastningen jättebra igen, och hon är bara så lättsam i allt. Dock hade jag velat att hon skulle druckit bättre. Sen eftersom jag åkte dit med Julia och hon skulle hoppa LB också så fick vi stanna kvar ganska länge. Det kändes taskigt att lasta och låta henne stå i en varm transport. Istället duschade jag och Sofia av henne och sen ställde jag mig och tittade på de som hoppade. Och då står hon och sover hästen! Hahahaha så skönt att hon kan koppla av mitt i allt kaos.
Veckan
I måndags var jag först med Ketzhal på hemliga ängen och galopperade. Det blev ett kort men intensivt pass och hon blev väldigt flåsig så vi skrittpausade mycket. Kunde sätta ihop henne ordentligt och ligga i kort galopp på 10-metersvolter för att sen länga ut henne och galoppera nått varv lugnt. Tror det är riktigt bra för henne att få jobba på det sättet och inte bara ligga i samma galopp hela tiden utan faktiskt kunna reglera lite och framför allt sätta tillbaks. Det kommer behövas innan hindren när jag hoppar bana. Att först låta henne rulla några språng efter vi landat och sen sätta henne i jobb igfn några språng innan nästa. Fin var hon i alla fall! Och när jag travade av var hon sådär underbar och loss i sidorna och bara frustade.
Medan jag red smsade Tina "ska vi fota?" Och när jag kom tillbaks till stallet vid 8 gick vi ner på ängen och tog jättefina bilder! Signe blåste såpbubblor på oss och det var soligt och mysigt. Kom hem vid 11, lagom trött haha. Såklart ska jag lägga ut bilder här senare. Känns som jag har hur mycket bilder som helst som jag inte visat er?!
Tisdagen blev också en lång myskväll i stallet. Först tömkörde jag Ketzhal i ridhuset. Var skönt att få komma in, de hade lektionerna på uteplan istället. K var sjukt fin i vänstervarvet. Kunde sätta ihop henne, och göra alla övergångar jättefint. Sen när jag bytte till höger blev det jättesvårt. Jag kände inte att hon kom loss utan bara joggade på. Som tur var kom Madde och hjälpte mig. Jag tog ner K mycket i tempo och lugnade henne. Hon blev fin, men det kändes inte alls lika bra som i andra varvet.
Sen kom pappa med transporten och så skulle jag lastträna. Först stressade hon upp sig rejält och vek ut åt sidan osv, och jag fick panik att hon började hålla på igen. Men så tänkte jag att jag får faktiskt bli arg på henne och så tog jag pisken och petade till på sidan hon stack ut, så som Sara gjorde. Och då funkade det! Vi behövde inte sätta på linor eller nått, och pappa o madde behövde inte hjälpa till. Jag blev typ chockad att jag kunde lösa det själv haha. Sen var hon lite halvjobbig ett tag och jag gjorde samma sak men sen gick hon på klockrent massa ggr. Det känns jätteskönt att veta hur jag ska göra om hon krånglar igen!
Efter det hjälpte jag Lise att tömköra Gusty. Hon är helt klart den svåraste hästen jag tömkört. Hon liksom springer på där i sin egen värld och det är svårt att få kontakt med henne. Ketzhal är jättekänslig för rösten och det är inte Gusty så det blev en väldigt stor konrast. Men Lise testade i alla fall också att köra och jag tycker hon var riktigt duktig vännen min!
I onsdags red jag ut med Jessica och Hector. Vi tog det ganska lugnt med mycket skritt med red rätt långt ändå. Det var längesen sist känns det som, och himla mysigt hade vi det! Både Ketzhal och Hector var duktiga och busiga! Jag red på hacket.
Igår följde jag med Jecc och Hecc på pay and jump å travet. Dom och alla andra var så duktiga så!! Dock var ju vädret heemskt....så jävla kallt och regnigt och jag frös ihjäl. Fotade lite men det blev inget bra. Ketzhal vilade igår.
V20
Måndag: galoppera
Tisdag: tömköra
Onsdag: jogga ute
Torsdag: vila/skritta
Fredag: jogga på planen
Lördag: hopptävling Ånge
Söndag: skritta
Okej, världens längsta inlägg, applåd till mig!!
Världens bästa Malin
Haha kolla feggis lugg och malins ben på första bilden dom ser så roliga ut!
Malin har inte vart i stallet på hur länge som helst känns det som, eftersom Fengur har varit skadad och hon har hållt på med annat. Idag var vi där tillsammans i massa timmar och jag insåg hur mycket jag saknat henne!
Vi tog med ponnysarna ut på skrittur i över 1,5h. Jag red barbacka på hack och ketti var bäst som vanligt! Malin och Feggi debuterade i vattnet och var så duktiga så! Osså massa prat såklart då det var evigheter sedan sist, åh vad mysigt vi hade! Fengur ska skrittas en vecka och sen sättas igång långsamt. Åh vad jag är taggad på sommar!! Jag och Signe smider lite planer också!
Blåbären igår
Så, igår hoppade vi två rundor på 90cm, blåbärshoppning på ridskolan! Jag känner att det är inte höjden som är problemet och eftersom hon brukar bli lite trött till andra och jag ville få en bra 90 runda så körde jag så.
Var där väldigt tidigt och fick skritta jättelänge. Hoppade sedan fram kanske 4 språng och gick sen ut och hoppade. Hon orkar mycket mer nu än förut och blir inte trött lika fort, men jag tycker inte att det är nån idé att rida henne trött på framridningen/hoppa 10ggr. Varför liksom?
Första rundan kändes sådär, vi kom antingen nära eller långt ifrån och sen rev vi trean, men det tar jag helt på mig då det blev en jättetaskig väg.
Andra kändes mycket bättre och jag vågade släppa iväg henne lite mer. Måste tänka på att jag faktiskr inte behöver sitta och hålla i henne så mycket. Sen måste jag bli bättre på att mjukna i armbågarna som Lina säger och även sitta mer framåt som Lotta säger. Jaja, det blir bättre! Jag är jättenöjd!
Bra dag
Idag har varit en bra och glad dag, faktiskt. Inte så jätteofta det känns så himla bra allting. Jag var nogrann med allt i stallet och mockade tillochmed hagen, fyllde på och skrubbade ur vattenhinken i hagen osv. Sen tog jag och Kett en promenad. Blev en ganska lång, men jag tycker att det känns bra att hon får röra på sig utan ryttare vilket hon gjort i 3 dagar nu samt att hon får sysselsättas med något även om jag räknar skritt som vila. Hon blir så jäkla pigg dagen efter vila annars....
Igår tömkörde jag och hon var SÅ FIN!! Redan från början var hon loss och jobbade med hela kroppen. Sen kom Tina och kallade våra fattningar för "stegringsfattningar" men bara K tycker att det är kul är jag glad! Hon studsade runt och tyckte livet var allmänt bra. Högervarvet var svårare som vanligt men det är längesen det har varit så kul att tömköra! Tycker att hon är svår och då känns det jobbigt för att jag inte vet riktigt hur jag ska hantera det. Men igår så, och det märks verkligen att hon börjar orka mer!
Ketzhal V18-19
V18
Måndag: program
Tisdag: promenad
Onsdag: jogga på planen
Torsdag: vila
Fredag: jogga på planen
Lördag: hopptävling Östjämten
Söndag: löslongera
V19
Måndag: jogg trav o galopp
Tisdag: promenad
Onsdag: tömköra
Torsdag: promenad
Fredag: dressyr
Lördag: blåbärshoppning
Söndag: skritta
Åttan film
Läs om tävlingen längre ner i inlägget om Ånge!
Ketzhal Östjämten 3/5
Idag var lastningen inga som helst problem och jag åkte till tävlingen med rätt ponny! Hon gick på klockrent alla gånger vi lastade och det var så skönt. Sen är hon och Bossen bra kompisar vilket är skönt så det inte blev nått strul i transporten.
LD clear round 0 fel
Ketzhal kändes jättefin på framridning-och hoppning och jag red inte så länge för jag ville inte trötta ut henne. Banan var snäll med bra svängar och fina hinder. Vi var felfria och hon kändes fin. Jag tog tid på mig att sakta av och byta galopp om det behövdes och tog det lugnt bara.
LC grund+omhoppning 0/4 fel
Red inte fram alls länge här heller just för att hon inte skulle bli trött. Hon kändes fin och jag fick till riktigt fina språng på framhoppningen! Inne på banan hade jag en riktigt bra känsla och fick ett jävla skitpet i omhoppningen då vi kom lite nära men jag är nöjd ändå! Och vi blev även 6e placerade! Bästa ponniiin
Och världens bästa Sofia har hjälpt mig i mängder idag! Och Lina är bäst för hon kör och har koll på allt. Och Carina är bäst för hon ser till att vi äter. Och Julia är bäst för att hon bara är så duktig och roligt sällskap! Härlig dag alltså trots skitväder rent ut sagt.
Ånge dressyr 1/5
Okej, så gårdagen startade kaosatratat men blev en bra dag ändå. Vi skulle ju till ånge och tävla dressyr (lc:1 lagklass och lb:1 individuellt). Men det tyckte inte Ketzhal. Vi lyckades verkligen inte få henne på transporten. Både jag och Madde försökte i över en timme men hon var jättestressad och det var omöjligt. Så vi släppte ut henne och åkte dit utan häst ifall jag skulle få rida för laget ändå.
Först tänkte vi att jag skulle rida Hector men de fick inte gå mer än två klasser så det gick inte. Då kommer snällaste Ånge ridklubb och erbjuder mig att rida ridskoleponny från dem, och jag fick till och med välja mellan två. Härlig klubb! Jag red en d-ponny valack, skäck född 2002 som heter After Eight och kallas Åttan. Det var ungefär så långt ifrån Ketzhal man kan komma, då han inte var så framåt och känslig som hon är. Men jag fick igång honom på framridningen och red sedan på 70%! Och jag är faktiskt stolt att jag kunde sitta upp på en häst jag aldrig träffat och rida på de procenten. Han blev lite kort i formen men so what? Trevlig ponny!
Vårt lag som bestod av mig, Soff och Jessi vann hela cupen och det andra laget från Ås kom tvåa! Himla kul dag för klubben!
Igår kväll lasttränade vi och även idag, och då har Sara som ägde Ketzhal förut vart med och hjälpt till. Det har gått jättebra då det är en helt annan situation, och det var alltså inte så att vi gjorde allt fel. Idag joggade jag Ketzhal på planen och hon var fin!
Så, nu ligger jag hemma i sängen med Sofia med hästkläderna på och måste gå och äta nått innan vi dör fullständigt, såååå trötta. Men vi laddar om inför hoppning på östjämten imorn! Ska bli så kul och Sara kommer och hjälper till med lastningen på morgonen också men jag tror faktiskt inte att det ska vara några problem. Vi åker med Julia precis som när vi var till Sundsvall!
Kolla min instagram för fler bilder och massaaaa filmer - @veraholgen
