Älskade vänner

Gamla godingar
 
Jag har inte, tills nu, tänkt sådär jättemycket på hur otroligt viktigt det är med kompisarna i stallet. Inte funderat på hur det skulle vara utan dem. När jag red Cosmos hade jag Felicia i stallet varje dag som kändes som en storasyster för mig, plus Madde som hjälper mig med jättemycket. Nu står jag i samma stall som två av världens skönaste tjejer; Malin och Jessica. När man ändå är i stallet så mycket som man är så visst, man åker dit för hästens skull, men jag ser verkligen fram emot att umgås med mina kompisar i stallet också. Har nog aldrig skrattat så mycket som de senaste två månaderna med Jecc o Malle.
 
För ridningen är faktiskt en ensamsport (bortsett från hästen) och man sitter ofta ute i skogen/ridhuset och trimmar själv. Jämför det med en fotbollträning till exempel? Jag bara älskar barbackauteritterna där jag nästan ramlar av för att jag skrattar så mycket, att alltid ha nån som kan följa med och hjälpa till på tävling eller att bara stå och borsta ponnysarna tillsammans. Allt blir så extremt mycket roligare och jag är så himla glad att jag har så mycket kompisar, som redan finns i stallet eller som mer än gärna följer med dit. Ni vet vilka ni är, ingen nämnd, ingen glömd!
 
**Btw, vet inte riktigt hur jag tänkte när jag skrev inlägget igår kväll, egentligt handlar det bara om att jag är glad att jag har en sån fin ponny och vill ta vara på tiden så "bra" som möjligt.

Kommentarer
Postat av: fridiiiis

ska vi galoppera barbacka i bostadsområdet istället? mähähähähähähähä
å komma igång med våran traditionus, söndagsuterittus <3
PÖSS HÄÄÄY

2014-02-05 @ 20:48:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback