.
Här har ni henne, ponnyn som för snart ett år sedan lämnade ridskolan.
.
Det här var min favoritponny hela tiden som hon stod på ridskolan.
Nej, vi tar det från början.
.
Ridskolechefen, min ridlärare, har en dotter. För att Selma som hon heter skulle få ha en ponny att rida så tog de Vanessa på foder. Hon skulle också gå lektion.
Under den första tiden var det många som ramlade av, inte många som tyckte om henne.
Efter ett tag, på en måndag så stod jag uppskriven på den lilla tjuriga ponnyn. Jag protesterade, men satt upp och red henne.
.
Jag ramlade inte av, men det såg nog inte så fint ut heller.
Jag fick fortsätta rida Essa och började så smått tycka om henne.
Det var jag nog nästan själv om, haha.
.
Så vi fann inte varandra direkt men om man rider en ponny tillräckligt mycket så lär man sig tycka om den, känns det som.
.
Och jag red henne mycket, men var inte med på någon blåbärshoppning. Fast en nypondressyr (fina namn vi har, ellerhur ?) hann vi med.
Dock gick det sjukt dåligt. Jag red på nån procent jag nästan inte vill nämna här.
.
Jag älskade den ponnyn.
Hon var stickelhårig fux, med bläs och strumpor.

Hon var sur mot alla i boxen och kunde ofta säga "intevill-intekan-inteska" i ridningen.

Så jag vet inte varför jag gillade henne, men det gjorde jag.

.

Selma tyckte inte så mycket om henne tror jag (?). Men framför allt så ville ägaren ha hem henne för betäckning. Vanessa skulle alltså lämna oss för att få ett föl.

Jag var jätteledsen för detta men det gick ju inte att göra nåt åt det.

.

Jag red henne mycket den sista tiden och tog verkligen vara på den, det är jag glad för.

När man ska säga ett sista "hejdå" känns det hemskt, men man måste gå vidare och jag tror jag hade vart för lång för henne nu endå.

Då kunde jag inte fatta att det var sista gången men nu har jag insett att det var det.

.

Efter hon åkte hittade jag o Elloise iallafall varandra ! (':

/Vera ♥