Allt från att jag fick höra om att han var dålig tills nu. Jag skriver det här mest för min egen skull. Minnerna från natten är inte helt klara eller vad man ska säga men jag skriver det jag kommer ihåg.

 

I söndags var jag, min mamma och mina bröder ute på gården för att rida och mysa lite nere vid sjön. Vi tog upp Cosmos och hans mamma Ada på planen och de fick rida. Inget krävande alls utan bara barbacka och helt kravlöst. Cosmos var då pigg och glad, betedde sig precis som han brukar. Detta var vid 12-tiden.

 

Eftersom det var så varmt så gick vi ner till sjön och fikade där med familjen Dalborgs hundar. Familjen Dalborg som äger Cosmos var i Sundsvall på Ikea, Hööks osv. De åker nästan aldrig bort men nu fanns det behov av inköp där. Vi hade det jättemysigt nere vid sjön. Fotade, fikade och solade. Precis när vi börjat gå upp mot gården igen ser jag att både Madde (har häst i samma stall) och Felicia ringt mig flera gånger så jag ringer upp. De berättar att Cosmos är dålig. Madde hade sett honom ligga ner i på sidan i hagen och tagit in honom. Han var helt utmattad och grå i tandköttet. Jag sprang upp till stallet. Detta var vid 15-tiden.

 

När jag kom upp till stallet var veterinär påväg och Cosmos promenerades. Vet kom (ca 15.30) och kollade på honom. Hon var väldigt effektiv. Satte på kanyl samt gav honom lungnande och smärtstillande. Vi räknade andetag per minut vilket ska vara ca 7st. Han hade 37. Hon sondade honom med vatten och paraffinolja. Han blödde näsblod. Hon lyssnade på tarmljud. Satte på dropp med b-vitamin i. Efter det åkte hon och vi skulle låta droppet ta slut, ut och longera i trav 10min, sätta på ny påse osv tills han fått i sig tre påsar (5 liter i varje). När vi longerade efter andra påsen var han jättepigg och busade tillochmed lite. Vi tänkte att det kanske vänder nu? Han kissade en gång, inte jättemycket. När han fått ca halva den tredje började han bli otroligt otålig och vi fick ta ut honom igen.

 

Någonstans där när han fick komma in i boxen lade han sig ner och ville rulla så vi tog ut och gick med honom. Han var riktigt trött och hade ont igen. Försökte till och med lägga sig ner på gruset ute. Vi ringde veterinär nr 2 och fortsatte att gå med honom. När vet kom (ca 22) och skulle lyssna på tarmljud hade C riktigt ont. Han lät honom inte lyssna och backade/steppade/krafsade med hoven. Vi tog in honom och han fick mer lugnande och smärtstillande. Då tog tröttheten över och vi fick hålla i hans huvud för att han skulle orka stå upp över huvudtaget. Han sondades igen, fick mer dropp. Dalborgs kom hem jätteoroliga och vi gick med honom en stund. I mina öron kändes det som att det enda denna veterinär sa var "jag är pessimistisk", och man kände hur allt hopp rann av en. Även denna veterinär åkte och sa att vi skulle fortsätta gå med honom.

 

Vid 24 gick jag in och åt samt försökte sova vilket inte gick alls. Cosmos bajsade och vi såg lite hopp ändå. Jag stannade inne och vid 03 kom Felicia in. En till vet hade varit där och kollat på honom. Han var väldigt trött och försökte lägga sig ner ofta. Vatten från dropp och sondning kom upp genom näsan. Veterinären sa att han inte borde känna något alls eftersom han hade så mycket smärtstillande men han lät dem knappt komma nära för att han hade så ont. Det hade varit svårt att ens få på honom ett täcke och de fick länga ut gjordarna ca 15cm, så uppsvälld var han. Då fanns det bara två val: åka till uppsala eller ta bort honom. Fattar ni vilket hemskt beslut man ställs inför då? Hon menade att om vi inte åkte så skulle det inte gå. Cecilia och Patrik (Felicias föräldrar) satte sig i bilen och började åka mot uppsala vid 03.

 

Jag och Felicia somnade någon timme men det var inte mycket. Gick upp kl 07. Madde skjutsade mig in till stan och jag gick till skolan. Självklart var jag helt slut men det var inte något alternativ att sitta hemma och oroa sig och gråta. Hade en helt okej dag i skolan (gjorde ett misslyckat prov och kunde inte koncentrera mig men okej utifrån hur natten sett ut).

 

De kom fram till uppsala vid 12 och hade träffat två veterinärer på vägen. Cosmos hade vart ganska så pigg under resan vilket jag tycker låter helt otroligt, jag förstår inte hur han orkade stå upp hela vägen. De möttes av en massa duktiga veterinärer som gjorde allt för att hjälpa till. Första proverna var bra så ingen akut operation. Ultraljudskontroll. Han kissade för första gången sedan de åkte.

 

Igår vid 16 började Cecilia och Patrik åka hem, de kom hem inatt. Cosmos stannar i uppsala ca 3-4 dagar. Han är lite piggare men har inte bajsat än och de vet inte vad det är. Det sitter fast någonstans.

 

Åh, det är bara att hålla tummarna och hoppas. Det känns som att man går runt i en dimma. Som att någon ska komma och säga "det hände aldrig, allt är bra och han står i hagen". Igår när Felicia var påväg ut för att hämta Ada i hagen började jag titta efter Cosmos grimskaft men kom sedan på mig själv. Älskling<3