ponnysar jag rider #2

Cosmos
.
.
Namn: Cosmos
Ålder: Född 2006, så fyller sex år i år.
Färg: Rolig färg, men "gulbrun"
Ägare: Felicia Dalborg
Höjd: d-ponny, 148,9 cm men inte slutmätt.
.
Du läser just nu om min medryttarponny, som jag rider två-tre gånger i veckan.
Hur hittade jag honom då ?
Jo, när jag inte längre fick hyra Elloise på ridskolan så började jag söka febrilt efter en medryttarponny.
Frågade min ridlärare, Theresa. Efter kanske en vecka så hade hon tagit kontakt med Felicia, som har Cosmos. Felicia behövde hjälp med Cosmos för att hinna med läxor och familjens tre andra hästar.
Så vi åkte ut och bekantade oss med dem, Felicia, familjen och Cosmos.
.
Det ända jag visste om dem innan var vilka de var, jag skulle lixom känna igen dem om jag såg dem. Så hade jag sett dem på en klubbhoppning på ridskolan också.
.
Men när vi hade vart hos dem första gången så bara kände jag att det var exakt det här som var rätt för mig ! Göra saker i stallet (mocka, sopa, fylla hösäckar, göra mat, byta vatten mm.) och rida. På ridskolan var det ju bara rida, punkt.
.
Jag trivs verkligen superbra med det här.
Jag känner mig trygg med Cosmos och Felicia. Sedan så är hela familjen så oerhört generös och rolig.
.
Cosmos, det var ju honom jag skulle berätta om, det glömde jag nästan bort, haha.
Han är en väldigt personlig, tydlig med vad han vill, söt och ivrig ponny med lite tålamod. Den här filuren är väldigt annorlunda jämfört med ridskoleponnysarna. Fast det kan man ju förstå. I jämförelse med Cosmos verkar ponnysarna på ridskolan som maskiner, nejdå, men lite så är det ju.
.
Tillbaks till ponnyn jag berättar om.
En typiskt Cosmos-saker är att först stå och gnägga, sparka på dörren, slå med huvudet och på andra sätt signalera att han vill ha mat, sedan när man ger honom en tuss hö för att det är så tröttsamt så äter han upp det på nån minut. Osså bli det "Buhuhu, min mat är slut, jag svälter ihjäl."
Men korkad som ponnyn är så lär han sig inget av det utan äter upp lika snabbt igen nästa gång han får mat. 
Sedan älskar han att buffa på en efter ridpassen, så att man nästan ramlar omkull.
En till sak som han är är fjantig. Varje gång man ska rida efter cykelvägen så blir han rädd för plastpåsar, snöklumpar, papperskorgar och annat som skulle kunna äta upp små försvarslösa ponnysar. Fjantponnyn.
.
Jag känner mig jättenöjd, det är precis det här jag behöver utöver ridlerktionerna på ridskolan.
Och jag är så himla tacksam för att jag får komma ut och vara i den här miljön med de här människorna och den här ponnyn. (Dock rider jag andra ponnyer också, hehe.)
.
Kopierat från Cosmos första presentation, hehe.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback